Vi byggde för några år sedan på kul ett katthus nere i Kävlinge till vår dåvarande katt. Han älskade det och låg ofta torrt och skönt där inne och sov eller bevakade trädgården. När han gick bort ställde vi undan det i garaget på Lilla Grönkulla så länge och tänkte egentligen slänga det på återvinningen.
Något år senare ”adopterade” min mamma Elisabeth lite sakta en grannkatt. Hon tyckte synd om den eftersom den inte fick vara inne hos sin familj på nätterna utan levde utomhus. Det började med att hon ställde ut en kartong på sin uteplats till den med en gammal filt och ett par handdukar i så den hade lite regnskydd. Efter ett par regnväder plastades kartongen in ordentligt också. Lådan såg ändå för tråkig ut och hade gjort sitt så jag skänkte katthuset dit. Det var en riktigt bra uppgradering där katten kunde krypa in lite längre för att verkligen undvika vind, regn och snö. Sedan uppgraderade Mamma och katten Oskar det hela till att han fick komma in och sova i hennes varma säng istället, men katthuset stod hela tiden öppet för honom på terrassen också och användes mest när Elisabeth inte var hemma.
När Elisabeth gick bort hösten 2022 fick katten Oskar flytta hem till sin egen familj och katthuset hamnade på Grönkulla, återigen på väg till återvinningen.
Nu fick vi syn på det igen i våras och tänkte det kunde vara en bra grej för Simba att ha här i trädgården. När jag var nere med skåpbilen på Lilla Grönkulla förra veckan lastade jag in det och tog med hem. I helgen hittade vi också ett enkelt fårskinn som kommer att funka bra för honom att ligga på där inne. Nu har Constanze målat det så det ska hålla lite längre där ute. Takpappen är fortfarande helt fräsch och lutningen gör att regnet rinner ner på baksidan. Imorgon när färgen torkat är det dags att försöka hitta en bra plats här i trädgården där han trivs att ligga med ryggen fri och bra koll på omgivningen.
