Ikväll tar vi upp ett koncept vi körde när jag bodde nere i Berlin. Det bygger på att ordna enkla vardagsmiddagar här hemma med fokus på att träffas och prata. Tanken är att de av våra vänner som kommer alltid tar med sig några av sina vänner som vi inte träffat ännu. Nere i Berlin blev det sedan en växlande grupp som träffades dit man kunde komma när man hade lust och där det alltid fanns chans att lära känna någon man aldrig träffat förut.
Vi fixar lite enkel mat och dryck, inga lyxiga trerätters eller krångel utan bara en vardagspasta, en gryta eller så. Vi får se om det blir som i Berlin, där hände det efter ett tag att någon av gästerna fick lust att fixa maten ibland. Då kom de bara hit en stund innan den gången och ställde sig i köket. Helt avspänt och som hemma, precis som vi vill att konceptet ska vara.
Nu kör vi igång ikväll, är ”fullbokade” på middagen i december också och så tar vi det därifrån från januari.
—
Just det, vadå ”Berlin Bar”? Det behöver kanske förklaras. Jo, vi har ju en ”neonskylt” i vardagsrummet som det står Berlin Bar på. Den satt en gång på det som en gång var Petri Pumpa i Lund. Samtidigt som jag köpte lägenheten på Sankt Petri Kyrkogata i Lund, efter att jag hade börjat på Modity 2016, så höll de på att bygga om för fullt på andra sidan gatan. Jag och kompisen som hjälpte mig besiktningen av lägenheten fick syn på skylten som ju var klockren eftersom jag precist flyttat upp från Berlin. Det slutade med att vi knallade ner för att fråga vad de skulle göra med skylten och om den var till salu. Efter ett par nivåer av telefonsamtal hmnade vi hos hotellchefen som sa att vi fick köpa den om vi såg till att den kom bort senast under helgen… Vi förhandlade ett bra pris och skylten var min. Fort var det gjort. ”Stolleprov” heter det väl på småländska i Emil-böckerna.
Det var bara det att kompisen, som var den som var byggproffs och hade grejor, fick sjuka barn och inte kunde hjälpa till att plocka ner den som det var tänkt. Den satt också dumt ovanför ett glastak över entrén så utan att vara minst två och ha rejäla grejor hade jag inte en chans att få ner den.
Då kom jag på att fråga vaktmästaren på jobbet om han kunde lösa det, det var ju bara ett par kvarter bort. Han tog tag i det så byggfirman han var anställld på åkte upp dagen efter och plockade ner skylten åt mig. Sedan låg den i förrådet i källaren på jobbet till jag hade fått tillträde till lägenheten ett par månader senare. Då hade jag hittat en skyltfirma i Malmö, som sannolikt också tillverkat den här skylten en gång. De hämtade den i förrådet, tog hem den till verkstaden, tvättade den ren från år av smuts och kollade att den var ok. Sedan kom de förbi och satte upp den i vardagsrummet hemma i Lund.
Allt gick bra till sist och trots nödutryckning från byggfirman och hjälpen från skyltfirman blev prislappen högst rimlig. Det är absolut ingenting jag har ångrat utan en riktigt kul grej som påminner om både Berlin och tiden i Lund.