Villa Grönkulla genom tiderna
Villa Grönkulla började byggas 1910 som ny herrgård till godset Botesgård. Det har bland annat tillhört familjen C. A. Alm som drev motorfabriken i Målilla på 30-talet. Det har även varit känt som ”spökhuset” och det har spelats in film här.
Tack till alla som hjälpt till med material till historiesidan, ni finns nämnda längst ner. Jag bygger fortfarande vidare på historien så jag tar gärna emot både rättelser och ytterligare material om Grönkulla och området här runt omkring.
Vår egen mer nutida historia från 2007 och framåt, år för år, hittar ni här.
ca 1500 - 1800 Talet
Rötterna i Botesgårdens frälsesäteri
Botesgårdens frälsesäteri eller Bosgården var ett adligt gods beläget i Gårdveda socken. Godset hade sitt centrum i herrgården (”slottet”) som låg vid det som idag är Gårdveda gård, i närheten av Gårdveda kapell.
Botesgården har ägts av många adelssläkter genom århundraden. Några av dessa är Bagge af Berga, Drake af Hagelsrum, von Hagendorn, Hammarskjöld, Stierna, von Vietinghoff, Stråle af Ekna, Rudebeck och den senaste var Carlesson.
Gårdveda socken slås ihop med Målilla
Gårdveda socken slogs i början på 1800-talet ihop med Målila till Målilla med Gårdveda församling. Båda socknarnas träkyrkor var då i dåligt skick och man beslutade att bygga en ny kyrka i sten i Målilla som blev klar 1822.
ca 1847 - 1895
Fredrik Carlesson avslutar adelstiden
Den sista adelsmannen att äga Botesgård var Adolf Jakob Fredrik Carlesson, född 25 april 1823 i Stockholm.
Han var son till Överstelöjtnanten Jakob Edward Carlesson som var född 1792 och Liboria Fredrika Eleonora af Harmens född 1800. Föräldrarna dog båda i Gårdveda församling, pappan 1847 och mamman 1853 och de levde sannolikt senare delen av sina liv på Botesgårds säteri.
Fredrik Carlesson blev kapten i armén 23 april 1861 och senare samma år kammarherre vid hovet i Stockholm.
Fredrik Carlesson förblev ogift och dog den 7 maj 1895. Inför sin död skrev han två testamenten. Det första från 14 mars 1894 lämnar egendomen till Riddarhusets direktion och skapar istället en familjefond för de efterlevande och en stipendiefond. Det andra testmerntet från 29 oktober 1894 reglerar begravningen ”i murad grav invid föräldrarna, stor nog att rymma flera av familjen” vid Målilla kyrka och tänker också på några andra som levt på och invid Botesgård.
Riddarhusets direktion säljer efter hans död Botesgården med tillhörande gårdar för totalsumman 46.200 kronor år 1896.
1896 - 1913
August Asplund köper Botesgården
Grosshandlaren Per August Asplund köper den 27 juni 1896 Botesgården av Riddarhusets direktion för 46.200 kronor. Köpet innehåller Botesgården nr 1 frälsesäteri, Gårdveda nr 1 kronoskatterusthåll, Gårdveda nr 2-6, Basgärde med mjöl- och sågkvarn, Ljungby och Brunnsudd.
Per August Asplund var född 1850 i Mörkö församling i Stockholms län. Han var son till trädgårdsmästaren August Asplund på Engelholms slott och hans hustru Gustava. De hade ytterligare fyra barn tillsammans. Mamman, Gustava, avlider 1857 i barnsäng. Pappan gifter om sig 1861 med Carolina Vilhelmina Thuresson och de får sju barn tillsammans, alla födda i Spånga församling. Familjen flyttar senare till Kalhäll 1875 och pappan omkommer i janauari 1876 genom drunkning.
Asplund köper även Grönkulla
Grönkulla har anor tillbaka till 1300-talet och tillhörde då
Linköpings biskopsstol. Först 1536 efter reformationen nämns ”Gronekulla” första gången. Gustav Vasa hade vid reformationen också ändrat beskattningen av kyrkan genom att dela in marken i fler gårdar för att kunna ta in mer skatt.
Den svenska Folkskolan skapades och den 28 maj 1880 styckas fastigheten Grönkulla 1:2 på ca 1.800 kvm av från Grönkulla 1 för att användas till “Grönkulla skolhusplan”. Grönkulla skolhus byggs 1884 och den första läraren var Justus Ljungberg. Från 1885 tar Carl-Fabian Danielsson över och har tjänsten ända till 1923.
Asplund köper den 26 mars 1897 regementsskrivarbostället Grönkulla nr 1 (Grönkulla gård) med undantag för plats för ett skolhus (Grönkulla skola hade då redan styckats av) för 21.655 kronor av Kungliga Majestät och Kronan.
Arrendator på Grönkulla gård när Asplund tar över var Johan Alfred Jonsson. Han gifte sig 1883 med Karolina Sofia och de fick fyra barn. Johan Alfred tog över arrendet i mitten av 1880-talet från sin far Nils Petter som haft det sedan 1864.
Fadern och tidigare arrendatorn Nils Petter och hans hustru Maria Katarina bor fortfarande kvar på Grönkulla i ett torp. När Asplund köper Grönkulla 1897 säljer Kronan samtidigt ca 3 hektar mark till Nils Petter Jonsson som alltså friköper torpet, Fastigheten som styckas av får beteckningen Grönkulla nr 3.
1898 flyttade sågaren Axel Wilhelm Algot Sandahl in som inneboende på Grönkulla gård med sin familj.
Emmy kommer till Botesgården
Den 8 november 1898 flyttar Emmy Kristina Ljungström in på Botesgården och blir hushållerska åt Anton och hans betydligt yngre halvbror Carl som då var bokhållare på godset. Emmy var född den 3 juli 1859 och gifter sig med August den 26 december 1899.
Branden
Den gamla herrgården (eller “Slottet”) på Botesgården brann ner den 26 mars 1903 efter en olycka med en tappad fotogenlampa. Grunden finns fortfarande kvar vid magasinet på Gårdveda gård.
Det var en gäst till frun som skulle gå upp för trappan till övervåningen och lägga sig när handtaget lossnade på fotogenlampan hon bar. Trots alla insatser övertändes herrgården snabbt och gick inte att rädda. Även kontorsbyggnaden övertändes och brann ner även om man där hann rädda det mesta av värdepapper och kontorsböcker. Ingen kom till skada. Några möbler och annat hann man också slänga ut och rädda.
Efter branden byggdes endast kontorsbyggnaden upp och där bodde även paret Asplund fram till 1913. Därefter användes den som arrendatorsbostad med kontor.
— Namnbytesfrågan och lite om frälsesäterier —
Det fanns i något papper en tanke om att Anton Asplund ville byta namn på godset till Gårdveda gård. Första tecknet som nämns där är en skrivelse om en skuldförbindelse på Grönkulla från 1902 som Asplund undertecknat med Gårdveda gård.
Utifrån hur systemet med gårdar och säterier fungerade på den tiden behöver det inte alls vara så. Konstruktionen med de adliga säterierna (frälsesäteri) var huvudsakligen skattemässig. De olika fastigheterna har egna ägarförteckningar och gårdarna som hörde till säteriet behövde inte alls ägas av samma ägare som säteriet. Det gör att det är högst rimligt att en skuldförbindelse för köpet av Grönkulla kan ha belastat just Gårdveda gård.
August Asplund och hans fru står upptagna på Botesgårds Säteri i kyrkböckerna under hela sin tid på gården.
— Spökhistorien om Asplunds bror och Villa Grönkulla —
Det berättas i trakten en historia om en bror till Asplund som kommit hem från Amerika och sedan försvunnit spårlöst vilket givit upphov till de i trakten välkända spökryktena.
Det berättas att bröderna, när brodern skulle åka tillbaka till
Amerika, tillsammans skall ha åkt en sista runda runt ägorna på vägen till järnvägsstationen och att Amerikabrodern inte setts till sedan dess.
I en variant som stått i tidningen berättas att brodern mördats och ligger begravd under Villa Grönkulla. Han skall ha försvunnit spårlöst ungefär samtidigt som August Asplund gav order om att sluta gräva vid 1/3 källare under huset.
Efterforskning visar att historien handlar om Carl Linus Asplund född 31 oktober 1869, en halvbror till August från faderns andra äktenskap,
August Asplund och hans betydligt yngre halvbror Carl bor under 1880-talet i Oskarshamn och flyttar till Målilla den 30 mars 1887. Den då 18-årige Carl står upptagen som apotekselev och August står som handlande.
Den 21 september 1888 utvandrar Carl till Buenos Aires i Argentina. Han kommer tillbaka den 23 oktober 1896 och flyttar då in hos August på Botesgården och blir bokhållare, något han sannolikt har arbetat som i Sydamerika.
Carl lämnar Botesgården igen ett par år senare. Han kom aldrig till Amerika utan till Canada. Den 4 augusti 1899 reste han med ångfartyget Ariosto från Göteborg till Hull i England. Han fortsatte från Liverpool den 8 augusti med ångfartyget Scotsman till Quebeq, Canada. Han hamnar till slut i Burnt Lake, Alberta och avlider där ogift den 11 mars 1927.
Spökhistorien har alltså lite sanning, brodern ”kom hem från (Syd-)amerika” och ”sågs aldrig igen” eftersom han emigrerade till Canada. Däremot hände det redan 1896-99, drygt 10 år innan Villa Grönkulla började byggas.
1913 - 1935
August Asplund bygger Villa Grönkulla
August Asplund börjar 1910 att bygga Villa Grönkulla som ersättning för den gamla herrgården som förstördes i branden 1903. Det tog tre år att bygga huset eftersom man bara arbetade sommartid.
Villa Grönkulla byggs på fastigheten Grönkulla 1:3 som Asplund köper den 10 januari 1906 av familjen Jonsson som ägt den sedan de köpte den av Kronan den 10 maj 1897.
Säljare var arrendatorn på Grönkulla gård, Johan Alfred Jonsson, som ärvt fastigheten av sina föräldrar. Den var då bebyggd med en backstuga längs Virserumsvägen.som kallades ”Lilla Grönkulla”. Stugan låg ungefär vid korsningen där busshållplatsen är idag. Därifrån gick grusvägen från Grönkulla gård och skolan upp förbi Villa Grönkulla och vidare bort till Botesgården.
Enligt husförhörslängderna finns August Asplund och hans fru Emmy Kristina på Villa Grönkulla från 1913.
Godsets storhetstid
Botesgården är, efter köpet av Grönkulla från kronan, därmed vid slutet av 1800-talet och 1900-talets början ett stort gods med centrum och bas vid Gårdveda Gård.
Anton Asplund driver, utifrån vad vi sett i lagfartsböckerna, en framgångsrik rörelse och kompletterar med ytterligare fastigheter. Han fortsätter att köpa upp ytterligare mark och gårdar i anslutning till godset under perioden fram till, i alla fall, 1914. Godset omfattade under den här tiden närmare 2.000 hektar.
Bilderna från den här tiden visar ett relativt tidstypiskt herrgårdsliv med mycket tjänstefolk och aktivt socialt umgänge. Bilden till vänster som är tagen framför huset kommer enligt uppgift från ett Folkpartimöte (eller snarare från någon av de historiska grenar som under perioden fram till 1934 föregick bildandet).
Livet runt Villa Grönkulla
Runt Villa Grönkulla fanns flera mindre hus. Backstugan som kallas Lilla Grönkulla fanns kvar nere vid vägen bort mot huset med skolan. På fastigheten närmast upp längs vägen på höger sida fanns torpet “Göranslund” som på den tiden användes som tjänstebostad.
På Grönkulla gård vill Asplund att Klara Thitius flyttar in för att ta hand om korna där. Klara var en duktig mjölkerska på Gårdveda gård. Klara hade barn från ett tidigare äktenskap med en militär och år 1919 gifter hon om sig med Johan Albert Jakobsson som hade sonen Martin från ett tidigare förhållande.
Asplund gör om fastighetsindelningen på Grönkulla
Den 17 december 1917 skapar August Asplund huvuddelen av den nuvarande fastighetsindelningen på Grönkulla genom en så kallad ägarstyckning av fastigheten Grönkulla 1. De tidigare gjorda avstyckningarna av Grönkulla skolhusplan (1:2) från 1880 och Lilla Grönkulla (1:3) från 1887 nämns och bekräftas. Därefter går man vidare och styckar upp marken runt Villa Grönkulla och några andra delar så att de bildar nya egna fastigheter.
Järnvägen Virserum-Målilla knyter ihop Växjö-Västervik
Järvägsbygget inleddes redan i maj 1917 men kom att avbrytas för strejk och ekonomiska problem. Fördyringarna efter första världskrigets utbrott var betydande.
Den 5 december 1922 invigdes den smalspåriga järnvägen mellan Virserum och Målilla, Med denna sista felande länk öppnades trafiken på hela sträckan Växjö-Västervik som stundtals blev livlig med både gods- och persontrafik.
Sträckningen går precis nedanför Villa Grönkulla. Knutpunkten närmast norrut var stationen i Gårdveda där järnvägen knöts ihop med sträckan Målilla-Vetlanda-Sävsjö. Söderut fanns närmsta station vid Flaten.
Bygget av sträckan kom igång relativt sent under den järnvägsera som pågick i Småland i samband med industrialiseringen (främst bruks- och tränäringen). De omgivande sträckorna Hultsfred-Västervik (1879) och Växjö-Virserum (1911) var klara sen länge.
Initiativet till sträckan Virserum-Hultsfred kom från trafikchefen Mattson på Västervik-Hultsfredssidan som fick med Västerviks stad och Kalmar läns norra landsting på att finansiera bygget. Växjösidan hade inget intresse att bygga vidare efter Virserum.
AB Skogsegendomar tar över Gårdveda gård
August Asplund säljer bort en stor del av egendomarna på godset till AB Skogsegendomar i Stockholm. Ett förberedande köpebrev skrivs den 15 juni 1919 och affären görs slutgiltigt upp med ett köpebrev den 22 juni 1919. Asplund är då runt 70 år och har inga egna barn som kan ta över. Det är runt 80% av hela godset som han sålt av när hela affären är klar. Lagfarten är daterad i januari 1920.
Enligt ”Svenska orter” (1932) tillhör Gårdveda Herrgård i Kalmar län, AB Skogsegendomar i Stockholm. Gårdveda Herrgård omfattar då Gårdveda. nr 1-4, 7/8 mtl, Botesgård nr 1, 1 mtl, Basgärde nr 1, 1/8 mtl och torp. Arealen är 1482,6 ha, därav 193,2 åker, 1183,6 skog. Kraftstationen ägs då av Finnsjö Kraft AB.
Bolaget AB Skogsegendomar bildades 1916. Vid starten hade bolaget sju anställda på huvudkontoret med adress Smålandsgatan 18 i Stockholm.
Den första aktieboken är en vanlig blå linjerad skolskrivbok. Ursprungliga aktieägare var Ingenjör Krister Littorin 1000 aktier. Advokat Ivar Engellau 997 aktier, Forstmästare John Sederholm (VD) 1 aktie, Revisor Sigurd Henning 1 aktie och Kassör Carl Wessman 1 aktie. 1919 fördubblades antalet aktier, samtliga tecknade av Littorin.1920 utökades med ytterligare 2000 aktier, samtliga tecknade av Littorin.
1922 överfördes alla Littorins aktier utom en till Ivar Kreuger, varefter de 1923 överfördes till Svenska Tändsticks AB. Även Engellaus aktier överfördes dit 1923.
De största fastigheterna i bolaget var Ryningsnäs i Kalmar län, Örboholm, och åtta andra fastigheter så att den sammanlagda köpeskillingen uppgick till ca 2,7 mkr. Enligt en förteckning innehade bolaget 1/1 1926 15.434 hektar.
Bolaget flyttade till ”Tändstickspalatset” på Västra Trädgårdsgatan 15 i Stockholm när det stod klart 1928.
På våren 1932 efter Kreugers självmord genomfördes en extra bolagsstämma vars enda syfte var att byta ut revisorerna, in kom den mera seriöse P.O. Öhrling. I revisionsberättelsen för 1931 anmärker Öhrling på att bolaget lånat ut säkerheter mm till andra koncernbolag.
Av Kreugerkraschen märks inte mycket i bolagets handlingar, dock finns ett styrelsebeslut från november 1932 där bolaget beviljar Svenska Tändsticksaktiebolaget betalningsanstånd genom att underteckna ett ”Memorandum” och ”Modification of Memorandum”. Efter kraschen flyttade bolaget tillsammans med Tändsticksbolaget till Jönköping.
Holmen AB köpte 1943 AB Skogsegendomar från Svenska Tändsticks AB. Bolaget hade vid försäljningen till Holmen 1943 fyra anställda på kontoret. John Sederholm var hela tiden fram tills dess bolagets VD.
Emmy Asplund tar över ”Grönkulla gård”
Den 25 januari 1924 dör August Asplund. Han valde att bli begravd på kyrkogården i Järeda, nära sina älskade andjaktmarker uppe runt sjön. Hans och hustrun, “Madame” Emmy Kristina Asplunds (född Ljungström) gravsten står fortfarande kvar där. P. A. Asplund står för Per August som var Asplunds dopnamn.
Emmy Asplund ärver de kvarvarande egendomarna som då kallas Grönkulla gård och omfattar Grönkulla. nr 1, 1/4 mtl, Gårdveda nr 5-6, 1/2 mtl, Ljungby nr 1, 1/72 mtl, Arealen är 371,1 ha, därav 29,8 åker, 312,3 skog, (enligt ”Svenska orter” från 1932).
I bouppteckningen efter August Asplund den 17 april 1924 finns noterat att Grönkulla (före detta regementsbostället) värderas till 13.800 kr, Lilla Grönkulla värderas till 4.500 kr och Villa Grönkulla värderas till 15.000 kr.
Skolan på Grönkulla blir barnhem
År 1927 läggs skolan i Grönkulla ner när den nya skolbyggnaden i Gårdveda står klar.
Den 8 juli 1927 beslöt Landstinget att köpa skolan för 5.000 kr av barnavårdmedel och restaurera den till barnhem. Kungliga Pensionsstyrelsen bidrar med 16.000 kr så att landstinget kan garantera barnhemmet i minst 10 år. AB Skogsegendomar skänker en sjötomt med en ”fantastisk sandstrand” till barnhemmet. Sannolikt är det stranden vid Melsjön på fastigheten Botesgård 1:7, den strand vi fortfarande använder idag.
Landstinget tar lite tid på sig men anställer 16 januari 1930 avdelningssjuksköterskan Greta Nordgren från Målilla Sanatorium som föreståndarinna. Den 30 maj 1930 mottogs det första barnet på barnhemmet som hade plats för 20 barn.
År 1932 ansåg Landstinget att det var för dyrt att låta barnen från barnhemmet på Grönkulla gå i Folkskolan i Gårdveda och anställde en egen examinerad lärarinna, Signe Holmer, med Karin Felander som vikarielärare. Emmy Asplund upplät kostnadsfritt en lekplan på 4.000 kvadratmeter intill barnhemmet som barnen kunde leka på. Lekplanen överförs senare formellt till Landstinget med ett gåvobrev från dödsboet och får beteckningen Grönkulla 1:5.
Persontrafiken på smalspåret upphör
Persontrafiken på smalspåret mellan Växjö och Västervik upphörde den 1 april 1932. Godstrafiken fortsätter men järnvägen har svårt att få ihop lönsamheten fortsättningsvis.
Emmy Asplund går bort och Grönkulla delas upp
I ett testamante daterat 7 november 1930 utses Häradsdomaren Karl Olsson att efter Emmy Asplunds död ta hand om Grönkulla mfl fastigheter för att sälja på offentlig auktion. Utnämningen av Karl Olsson är bekräftad i domstolen (Aspelanda Härad) den 18 november 1930.
Emmy Asplund dör den sista december 1934 och därefter säljs de kvarvarande fastighetena på auktion
Grönkulla delas vid auktionen upp och Villa Grönkulla säljs med ett köpebrev daterat 22 mars 1935 till Walfrid Sandwall.
Familjen Karlström tar över Grönkulla 1
Grönkulla gård (Grönkulla 1) köps vid auktionen av Anders Wilhelm Karlström från Emmenäs. Han var född 1867.
Den tidigare arrendatorn Adolf Fredrik Lindstöm som drivit gården sedan 1930 fortsätter att arrendera gården fram till 1944. Lindström var gift med Ester Viktoria och de fick sju barn.
Någon gång i slutet på 1930-talet eller något år in på 40-talet bygger Anders Wilhelm Karlström tre fritidsstugor nere vid Melsjön till de tre barnen Lilly Anna Maria (f. 1907), Anders Evert (1913) och Anna Lisa (1916). Stugorna byggs på det som tidigare var Gårdvedas mark och styckas senare av till egna fastigheter. Ungefär samtidigt bygger Gårdveda gård själva också två stugor i samma område.
År 2002 köper Bo Karlström, son till Anders Evert, upp alla andelarna av Grönkulla 1 och blir ensamägare, När Bo avled 2006 tar hans son Ola Karlström över gården. Ola och hans fru Gittan totalrenoverade gården mellan 2009 och 2012 innan de flyttade dit med sonen Eric.
Ragnar Johansson köper Grönkulla 3 (”Lilla Grönkulla”)
I samband med uppdelningen av Grönkulla efter Emmy Asplunds död köper Ragnar Johansson torpet Lilla Grönkulla av dödsboet. Köpebrevet är daterat 14 mars 1936.
Ragnar bor sedan kvar i över 50 år till vägverket 1988 löser in och river torpet i samband med att den nya landsvägen byggs.
1935 - 1937
Godsägare Walfrid Sandvall
Nästa ägare av Villa Grönkulla blev Walfrid Sandvall och hans hustru Selma. Han står som fabrikör och godsägare i böckerna.
Sandwall köpte, förutom herrgården Villa Grönkulla, flera andra fastigheter av dödsboet inklusive de delar av Gårdveda gård som
Asplunds behöll vid försäljningen till AB Skogsegendomar 1919.
Villa Grönkulla hade när Sandvall köpte redan fått den nuvarande fastighetsbeteckningen Grönkulla 1:15 och består av 0,9 hektar. Samtidigt köper Sandvall även de angränsande fastigheterna Botesgård 1:5 och Grönkulla 1:9.
Walfrid Sandvall var född den 8 januari 1882. Han gifte sig 1916 med Selma Josefina Karlsson i Kristdala. De flyttade mellan Härreda, Kristdala, Mönsterås, Oskarshamn och Döderhult innan de kom till Grönkulla 1935.
— Spökhistorien och ”kapten” Sandvall —
Det finns inga belägg för historien att Sandvall skall ha skjutit vilt omkring sig för att skrämma bort eventuella besökare eller spöken. Det finns heller inga belägg för historien att han varit kapten, han var enbart antagen som volontär vid Jönköpings regemente runt 1900.
1937 - 1941
Fabrikör C.A. Alm med familj
År 1937 övertogs fastigheten av fabrikören C.A. Alm från Målilla.
Carl August Alm var född i Enerum, Vena 1872 och kom 1892 till Gårdveda Gård som gårdssmed (mästare). Han tog efter rekryten värvning som Husar i Smålands husarregemente för Gårdveda gårds rusthåll 1894-98 och var från 1896 skriven på Botesgård. Det innebär att han fanns på godset Botesgård 1896 när Asplund köper loss det från Riddarhuset och några år framåt.
Efter en period på Hultsfreds gamla snickerifabrik och Målilla träförädling startade han Målilla Mekaniska Verkstad 1907. Med sitt brinnande motorintresse och små medel etablerade han där en mycket framgångsrik tillverkning av förbränningsmotorer.
C. A, Alm och hans hustru Emma bodde under den här perioden i ett hus inne i Målilla i närheten av verkstaden. Det huset var 1911 det första i Målilla som fick elektricitet via en gemensam likströmsgenerator ihop med verkstaden. Paret fick under perioden 1898-1911 sju barn varav fyra söner kom att vara mycket aktiva i familjeföretagets utveckling.
Firman expanderade och år 1931 köptes det anrika och större Bruzaholms Bruk. C.A.Alm övertog själv driften för detta och flyttade med sin familj till Bruzaholm. Ansvariga för verksamheten i Målilla blev sönerna Erik och Axel. År 1937 ombildades både firman i Målilla och Bruzaholms Bruk till aktiebolag.
C.A Alm blir 1937 ägare av Villa Grönkulla.
Han moderniserar direkt Villa Grönkulla vad gäller värme, vatten och avlopp. C.A Alm lät installera centralvärme i huset som dessförinnan värmts enbart med kakelugnar. Han installerade även den stora fina vedpanna av årgång 1936 från Bruzaholms Bruk som fortfarande finns kvar i källaren och fungerar utmärkt att värma huset med.
År 1939 dör hustrun Emma och C.A. Alm drar sig tillbaka från det krävande industrilivet. Han flyttar då tillbaka från Bruzaholm till Villa Grönkulla för att enbart ägna sig åt skötseln av sina gårdar och odla sitt intresse för jakt och fiske.
Sjuksköterskestugan byggs
Under den här tiden byggs Sjuksköterskestugan ovanför stranden till Melsjön. Den byggs 1939 av frivilliga krafter på mark som tillhör Landstinget, närmare bestämt Sanatoriet i Målilla och dess barnhem som bedrivs i den tidigare skolan på Grönkulla.
Det är ungefär vid den här tiden även Familjen Karlström som äger Grönkulla gård (Grönkulla 1) bygger tre stugor nere längs Melsjöns strand. Även Gårdveda gård bygger två stugor i området.
Erik Alm tar över Villa Grönkulla
Efter några år tar sonen och ingenjören Erik Alm över Villa Grönkulla under en period medan han bygger sitt hus på Doktorsvägen i Målilla.
Familjen Alm sålde Villa Grönkulla i oktober 1941 men behöll några kringliggande fastigheter, inklusive Botesgård 1:5 (marken till gamla torpet Göranslund) och Grönkulla 1:16 med “Badboden” nere vid stranden.
Målilla Mekaniska Verkstad (CALMO) ligger nu inom det område som Målilla-Gårdveda Hembyggdsförening förvaltar och de sista motorerna finns på Motormuseum där. Föreningen arrangerar varje år i början av augusti det välbesökta Motorns Dag i C.A Alms anda.
Det finns en släktbok “Familjen C. A. Alm, Släktbok i ord och bild” skriven av Kerstin Botesgård Jeppsson som är dotter till C.A Alms dotter Greta Botesgård f Alm. Boken skildrar Carl August och Emma Alms anor och ättlingar hela tolv generationer bakåt i släkten.
Smalspåret förstatligas
Staten tar 1941 över smalspåret på sträckan Växjö-Hultsfred efter att den haft stora ekonomiska problem under 1930-talet med flera hotande konkurser, liksom så många andra små privata järnvägar.
1941 - 1945
Kapten Sven Lagergren
Kapten Sven Lagergren ägde Villa Grönkulla från 1 oktober 1941 till 28 mars 1945.
Sven Henrik Einar Lagergren (1884-1948) föddes på prästgården i Regna socken utanför Finspång i Östergötland den 25 oktober 1884. Han var den yngste sonen av sex barn till kyrkoherden Carl August Lagergren (1843-1924) och hans hustru Augusta f. Johansson (1850-1904).
Sven Lagergren läste först på Katedralskolan i Linköping och tog studentexamen 1905.
Därefter påbörjade han militärtjänstgöring som sergeant vid Gotlands Infanteriregemente i Visby. Han blev underlöjtnant vid officersskolan Karlberg i Stockholm 1908 och tre år senare avancerade han till löjtnant.
Under första världskriget 1914 till 1918 var han kompanichef för Trängkompaniet i Visby, därefter tillhörde han regementsstaben som adjutant och år 1922 blev han slutligen befordrad till kapten. Efter regementets omorganisation 1928 övergick han till övergångsstat (en slags betald tjänstledighet). Han stannade i armén fram till 1935 och kom därefter att ingå i reserven.
Efter att ha lämnat aktiv tjänst 1928 förlovade han sig med en fröken Tyra Ahnfelt, men förlovningen bröts. Därefter bodde han ett kort tag på Tannåker Skattegård utanför Ljungby.
Året därpå köpte han Margretelund i Ormaryd. Med sig vid flytten till Ormaryd i oktober 1929 hade han hushållerskan Hermanna Sandelin från Gotland och hennes oäkta son Sven (f. 1920).
Då de bott i Margretelund i knappt ett år fick kapten Lagergren troligen ett barn med hushållerskan. Sonen Karl-Erik föddes på Nässjö lasarett den 29 juli 1930. Kapten Lagergren kom året därpå att adoptera pojken, detta för att få faderskapet utan att behöva gifta sig med hushållerskan.
Enligt vad som berättats gick kapten Lagergren alltid klädd i uniform och hade en hund, Han hade också en leksaksjärnväg som barnen och grannbarnen brukade leka med.
Hermanna bodde kvar hos kapten Lagergren i Margretlund till den 2 juli 1937 då hon flyttade till Stockholm och kom att arbeta som hushållerska där under ett antal år. Sonen Karl-Erik stannade kvar hos kapten Lagergren.
Lagergren anställde ett nytt hembiträde vid namn Margit Storm, då 19 år gammal. I juli 1938 sålde han Margretelund i Ormaryd och flyttade till Ingatorp. År 1940 flyttade han vidare till Nässjö,
På hösten 1941 flyttade kapten Lagergren till Villa Grönkulla tillsammans med sonen Karl-Erik och hembiträdet Margit Storm.
Margit flyttar ut 1943 och gifter sig året därpå med vägarbetaren Karl Oskar Petersson från Mariannelund.
Under beredskapsåren 1939 till 1945 tjänstgjorde kapten Lagergren återigen vid regementsstaben på I 18 på Gotland vid ett antal tillfällen.
Efter krigsslutet 1945 gifte han sig med farmaceuten Sigrid Elisabet Ohlson (1895-1974) från Almundsryd i Kronobergs län. De lämnade då Lilla Grönkulla och familjen bodde till sist i en funkisvilla på Landshövdingevägen i Ängelholm.
Sven Lagergren dog den 3 maj 1948 i en ålder av 63 år och ligger begravd på Regna kyrkogård i Östergötland.
Kapten Lagergen tilldelades Riddare av Kungliga Svärdsordern (RSO), för långvarig gagnande verksamhet inom Krigsmakten.
1945 - 1984
Lärarfamiljen Liw
Huset såldes på nytt och ägare blev folkskollärare John Erhard Liw från Flaten. Köpeskillingen var 24.000 kronor och huset var 1945 brandförsäkrat för 35.000 kronor.
Erhard Liw var född 1900 och skall ha haft ett stort intresse för rymden och stjärnorna.
Barnhemmet på Grönkulla läggs ner och blir sommarkollo
Barnhemmet (”sjukstugan”) i det tidigare skolhuset på Grönkulla läggs ner efter julen 1951 eftersom tuberkulosen minskat i utbredning. Landstinget beslutade att ändra användningen till vårdhem inom Landstinget men något vårdhem blir det aldrig.
Istället hyrde Västerviks barnkoloniförening Grönkulla ”skola” av landstinget 1953 innan man året efter köpte det för 30.000 kronor, varav 25.000 kronor var bidrag från allmänna arvsfonden. Barnkoloniföreningen drev sommarkollo i ungefär 20 år fram till 1973 med två omgångar på 30 barn varje år som fick tillbringa fyra veckor vardera på Grönkulla.
År 1956 köper Erhard till grannfastigheten Botesgård 1:5, där en gång det gamla torpet Göranslund låg, från familjen Alm.
När maken avled 1971 blev änkan Karin ensam kvar i huset. Hon levde länge kvar och var på slutet en äldre dam med vitt hår och oftast svarta kläder. I den stora salongen hade hon enbart en flygel.
På slutet hade hon inget rinnande vatten inne i huset efter att pumpen stannat utan hon hämtade allt sitt vatten i brunnen som fortfarande finns kvar nere i trädgården. Villa Grönkulla förföll tyvärr en hel del under den här tiden och det fanns en del fog för ryktena om ”spökhus” under den här tiden.
— Spökhuset, del 2 —
Det var under den perioden när Karin länge levde ensam kvar i huset och under tiden efteråt när det stod tomt som huset fick sitt allmänna rykte som “spökhus” här i trakten. Huset låg väldigt förfallet, som ett riktigt klassiskt “kråkslott”, bakom en stor förvuxen granhäck. Många personer smög under den tiden omkring här ute för att få en skymt av spöket.
Om spöket var Karin i sitt vita hår och svarta kläder eller verkligen fanns vet ingen. Klart är dock att huset användes av traktens ungdomar som spännande utflyktsmål. Medvetet arrangerade spökerier av typen skor som flyttas med fiskelina och annat för att skrämma tjejerna i gänget in i famnen på de tuffa (eller smarta) killarna var dock standard.
Även från den här tiden finns en historia som spätt på spökryktena. Karin Liw skall en period ha haft besök av en vän från Amerika som efter en tid dog. Här skall det dock finnas en polisutredning som tydligt avfärdar alla spekulationer och visar på en naturlig död.
Sommarkollon läggs ner och ”Skolan” (Grönkulla 1:2) säljs
Hälsovårdsnämnden i Hultsfreds kommun krävde 8 maj 1973 att den gamla skolan skulle installera en ny avloppsanläggning med trekammarbrunn. Länsstyrelsen hade också en hel del synpunkter på lokalerna. Västerviks koloniförening hade inte råd att utföra de nödvändiga arbetena utan valde att lägga ner verksamheten.
Föreningen hyrde 1974 ut skolan till en konstnärskoloni från Stockholm innan man 1976 sålde av alla inventarier på en populär auktion som inbringade 11.417 kronor. Fastigheten med skolhuset (Grönkulla 1:2) såldes till Kurth Eklund för 82.000 kronor.
SJ kör persontrafik Växjö-Västervik (1975-84)
Trafiken på smalspåret förbi Villa Grönkulla hade i statlig regi en kort renässans från 1975 när persontrafik med spårvagnar kördes hela sträckan Växjö-Västervik fram till den slutgiltiga nedläggningen den 19 augusti 1984.
1984 - 1989
Ingemar Olsson
När Karin Liw avled i september 1984 ärvde Ingemar Olsson Lilla Grönkulla och dessutom de kringliggande fastigheterna Grönkulla 1:9, Botesgård 1:5 och Botesgård 1:9.
Ingemar var äldste son till Karins då nyligen avlidna svägerska Hedwig Olsson och hennes man Elis Olsson. Familjen kom från Värmland. Elis skall ha varit född 1878 på det stora godset Sunnerstaholm. Han var, trots ett svårt handikapp från polio som gjorde att han satt i rullstol, en framgångsrik affärsman och drev Elis Olssons Maskinaffär.
Sonen Ingemar föddes tidigt, redan när Hedwig var 18 år, och hade även han polio. Trots en tuff start blev även Ingemar en framgångsrik affärsman som under många år levde och arbetade i Brasilien innan han vid hemkomsten bosatte sig i Norrköping.
Ingemar hade stor känsla för området runt Grönkulla och hade redan i september 1982 köpt fritidsfastigheten Grönkulla 1:16 nere vid Melsjön av familjen Alm. Där fanns ett mindre fritidshus precis nere i strandkanten, den sk “badboden”, och ett litet förråd.
Ingemar kände dock snabbt att han inte riktigt orkade med att ta hand om det svårt förfallna Villa Grönkulla på rätt sätt och försökte hitta en köpare.
Under 1988 såldes Villa Grönkulla först tlll Jerzy Kasprzcyk med rötter i Polen som ville använda det för att göra film. Efter att han haft tillgång till huset under sommaren och gjort en gangsterfilm backades sedan affären helt vid det planerade tillträdet i oktober.
Vägverket löser in och river torpet Lilla Grönkulla
Under 1988 beslutade vägverket att bygga ut landsvägen mellan Målilla och Virserum, väg 23, med en ny sträckning förbi Grönkulla.
I samband med det löste man in och rev stugan Lilla Grönkulla som stod mitt i den nya vägsträckningen nedanför Villa Grönkulla på fastigheten Grönkulla 1:3. Den sista som bodde i stugan var Ragnar Johansson som var banvaktare för övergången av smalspåret som passerade nedanför Villa Grönkulla. Man kan än idag se resterna av
grindarna som han cyklade ner till och stängde när tågen kom.
Ingemar sålde Villa Grönkulla till Gerd Schuld och Laila Nilsson med tillträde den 21 april 1989. De övriga tomterna behöll familjen ända fram till 2013 när Ingemars dotter Carina Ohlsson Melin valde att sälja till oss här på Villa Grönkulla.
1989 - 1997
Gert Schuld
Gert Schuld och Laila Nilsson övertog huset för 270.000 kronor på våren 1989 och inledde ett väldigt omfattande räddnings- och renoveringsarbete. Huset var då i uruselt skick och krävde mycket arbete att återställa.
Gert som är tysk keramikkonstnär och också en duktig snickare försökte med begränsade resurser och hårt eget arbete renovera huset i en stil relativt nära det gamla originalet.
Renovering invändigt gjordes för att ta fram ytor och rymd. Det fina furuarbetet på väggar och tak på övervåningen har gjorts under den här perioden. Badrummet på övervåningen byggdes och kläddes med marmor. Det var även då badrumsfönstret på framsidan tillkom.
Huvudentrén flyttades till sin nuvarande centrala placering och en mindre toalett gjordes i ordning direkt innanför till vänster där den ursprungliga entrén var placerad. Trappen på framsidan byggdes i ölandssten. Under den här tiden installerades även den djupborrade brunnen till färskvattnet.
Någon gång under sin tid på Villa Grönkulla lyckas Gert köpa loss Sjuksköterskestugan från Landstinget som tagit över Sanatoriet. Till den fastigheten, Botesgård 1:7, hör även den fina sandstranden vid Melsjön.
Att lägga nytt plåttak var dock inte aktuellt ekonomiskt utan Gert beslutade sig för att ge sig på mastodontutmaningen att lägga ett klassiskt “sticketak” av trä av den typ som ofta finns på gamla kyrkor. Till det gick det åt omkring 5.000 takplattor och ca 35.000 spik. Allt trä i taket hade vuxit på fastigheten och Gert fällde och hyvlade virket själv.
Under en period runt 1993-94 drev Gert och hans familj ett Spökcafé i huset. Han hade även planer på att tillsammans med smalspårsföreningen bygga och öppna en “Grönkulla Station” som turistattraktion vid järnvägen nedanför huset.
Bilder på huset från den här tiden har jag lånat av Gert och scannat in.
Gert bor fortfarande idag kvar i trakten som konstnär. Hans konst finns beskriven på www.skallagrim.se.
1997 - 2007
Familjen Pandikow
Familjen Pandikow med rötter i Tyskland köpte huset i oktober 1997 för 1.350.000 kronor.
Under sin tid här fick Asmus och Kartinka tre döttrar som trivdes utmärkt med att växa upp på Villa Grönkulla. Salongen användes under den här tiden till en relativt avancerad musikstudio.
Även familjen Pandikow renoverade en hel del på Villa Grönkulla, dock nu med tydligt mer modern inriktning och mindre försök att bevara det gamla.
Huset fick nya ytskikt både utvändigt och invändigt. Mycket av det gamla mörkare träet och teglet togs bort eller målades om/över i ljusare färger.
År 1998 fick huset nya ytskikt invändigt (gips) och tapetserades om. Ett nytt kök installerades och badrummet renoverades om. Oljepanna och tank installerades och huset ställdes om till att huvudsakligen värmas med olja även om den gamla vedpannan behölls som alternativ.
Man renoverade och moderniserade också Sjuksköterskestugan ordentligt, exempelvis med nytt enskilt vatten och avlopp. Även invändigt gjorde man en kraftig modernisering.
Fasaden blästrades och putsen renoverades år 2001. Det stora trädäcket mot sjösidan på 110 m2 tillkom 2002 då även tvättstugan i tornrummet renoverades efter en vattenskada. Trädäcket på framsidan på runt 40 m2 byggdes 2004.
Familjen sålde huset sommaren 2007. Man flyttade, efter en sejour utomlands, till sin nybyggda villa utanför Stockholm under 2008.
2007 - NU
Klas Liljegren
Sedan juli 2007 är Villa Grönkulla familjeställe och rot i Småland åt Klas Liljegren. Numera är det lantställe för Klas och hans fru Constanze. Paret gifte sig i Järeda kyrka i juni 2015.
När huset köptes 2007 levde och arbetade Klas sedan många år nere i Berlin där han då var vd på Vattenfalls tyska försäljningsbolag.
Klas mamma Elisabeth Numé flyttade in från Alvesta för att hjälpa till att ta det stora ansvaret som förvaltare. Efter något år träffade hon sin man Ove Lord och tillsammans såg de båda med kärlek till att Lilla Grönkulla blev vad det är idag. Elisabeth bodde kvar på Villa Grönkulla fram till sommaren 2018 och fortsatte åka ut för att hålla ett öga på stället ända fram till hon gick bort hösten 2022.
Under åren har Klas renoverat mycket på Villa Grönkulla. Största satsningen är det klassiska plåttaket med traditionell skivtäckning med tvåmetersplåtar som Järnforsens plåt har lagt. Ett klassiskt bibliotek med väggfasta bokhyllor i massiv ek tillkom också. En hel del ytor inomhus har återställts till tidstypisk stil.
Sommaren 2010 fyllde Villa Grönkulla 100 år. Det firades med två större fester, dels Gustaf dagen den 6 juni med ett stort släktkalas och också en grillfest för grannar och vänner runt Grönkulla.
Klas har i två omgångar köpt till mark vid Villa Grönkulla. Först köptes två skogsskiften, skogen bakom garaget och marken längs landsvägen. Sedan hade vi 2013 förmånen att få köpa till fyra fastigheter till, två längs stranden och två mindre skogsskiften som passade i helheten. Villa Grönkulla är nu totalt 16 ha, varav omkring 9 ha är produktiv skogsmark, och har över 200 m strandlinje längs Melsjön.
Under 2013 görs investeringen i bergvärme som ersättning för den tidigare oljevärmen, vilket kraftigt minskar uppvärmningskostnaden.
Villa Grönkulla fick fiberanslutning hösten 2020. Initiativet Flatenfiber, där Klas var väldigt aktiv, drev frågan i mer än sex år innan området i samarbete med Telia och kommunen anslöts.
Under 2021-22 har de klassiska kakelugnarna och flera andra eldstäder gjorts i ordning. Villa Grönkulla har nu eldningstillstånd för första gången på över 50 år. Totalt är det sex eldstäder plus vedpannan från 1936 nere i pannrummet som är godkända.
Klas och Constanze fick efter flytten från Skåne till Borensberg betydligt närmare hit. Att restiden nästan halverats har, tillsammans med att badrumsrenovenoveringen blev klar till påsken 2025, gjort att Villa Grönkulla används betydligt mer igen.
Nästa satsning blir ett nytt kök, kanske redan under 2026.
Under ”läs mer” finns den mer detaljerade historien från 2007 och framåt, år för år.
Tack till alla som bidragit till historiesidan!
Vi tackar särskilt Göran Stenfelt som har utforskat teman runt huset, området och personerna som bott här. Göran publicerade också en artikel i i Nya Tidningen den 29 juni 2022 om historien runt Botesgård, Gårdveda Gård och Grönkulla.
Vi fick också en hel del grundläggande material runt huset och dess histora från Carina Olsson Melin som hennes pappa Ingemar Olsson bevarat väl från sin tid på Villa Grönkulla på 80-talet. Tack även till Gert Schuld som ställt sitt material om huset till förfogande.
Kerstin Jeppsson hjälpte oss med uppgifter runt sin morfar C.A Alm. Claes Wadell har bidragit med insikter om kapten Lagergren som ägde huset 1941-45.
Under 2025 har vi fått mycket hjälp av två papper som Linus Karlsson i Målilla sammanställt. Ett papper om historien runt Grönkulla skola, barnhem och sommarkollo och dessutom ett papper särskilt om historien runt husen på Grönkulla.
Vi har även samlat lite mer historiskt material om området kring Villa Grönkulla på ett par särskilda tema-sidor (se länkar):
1. Järnvägen Virserum-Hultsfred (smalspåret) som går nedanför huset.
2. Sjuksköterskornas stuga nere vid stranden.
Kompletteringar och rättelser mottages tacksamt liksom allt historiskt material om huset.