Min mamma och allas vår älskade Elisabeth gick bort i natt.
Det kom oväntat nu även om hon sedan länge haft hjärtproblem (flimmer). Vi träffade henne flera gånger förra veckan när vi var på Lilla Grönkulla och hon var då i ganska bra kondition, snarare lite bättre än tidigare i våras.
Turligt nog hann vi in till henne igår runt 18-tiden och kunde ta avsked. Constanze sa attt det var tydligt att hon väntat på mig och lugnade sig betydligt när vi väl var där. Tyvärr orkade eller kunde hon inte längre prata, men vi fick ett väldigt fint känslomässigt avsked under kvällen.
Elisabeth blev sjuk i helgen och åkte i söndags in med ambulans till Oskarshamns sjukhus. Vi pratade några gånger då, både medan hon väntade på ambulansen och senare på kvällen på sjukhuset. Försökte sedan ringa henne ett par gånger från Stockholm i måndags men fick inget svar. Utgick från att hon sov och visste ju att hon var i goda händer på sjukhuset.
Igår strax innan lunch ringde läkaren och jag fattade direkt att det var allvar. Elisabeth hade bett att han skulle ringa mig. Läkaren förklarade så gott han kunde vad det var och vad de försökte göra. Han sa också att jag borde åka ner, det var inte säkert att de skulla klara henne.
Jag hade gått ut från en föreläsning på dammsäkerhetskursen i Stockholm och var ensam i en korridor på Scandic vid Arlanda. Satte mig nån minut och funderade vilka alternativ jag hade att komma till Oskarhamn någorlunda snabbt. Självklart kommer en massa andra tankar också.
I sådana lägen är man glad att man är van att resa och har koll på alla appar och sånt. Första tanken var att flyga hem till Skåne (Malmö) och åka därifrån upp med bilen tillsammans med Constanze men det var en rejäl omväg och skulle ta lång tid. Landade i tåget som ett snabbt sätt att komma iväg söderut, det går ju varje timme från centralen och jag hade suttit på golvet om det behövts. Beställde snabbt en taxi och ringde sedan Constanze för att stämma av var hon bäst skulle plocka upp mig med bilen. Vi landade i att Alvesta skulle passa hyfsat tidsmässigt från båda hållen och nog var snabbaste lösningen.
På vägen in i taxin passade jag på att informera några av de närmsta så att de också skulle ha chansen att åka till henne om de ville. Jag gav inte heller riktigt upp utan letade snabbare alternativ. Kollade flygen på Växjö, Ronneby och Kalmar. Hittade ett flyg till Ronneby som jag precis skulle hinna med och lyckades boka. Taxin fick vända och jag kom precis lagom till gaten. Dirigerade om Constanze mot Ronneby men då kom en knapp timmes försening upp. Efter ungefär en timme kom informationen att vi strax skulle gå ombord och att landningbanan i Ronneby troligen skulle vara klar men att alterntivet var landning i Kallmar och sedan buss. Det vi inte visste då var att ett JAS-plan åkt av landingsbanan i Ronneby.
Lång historia kort, vi landade i Kalmar och jag lyckades få iväg ett sms till Constanze om det en stund innan vi landade. Hon hoppade in i bilen och fortsatte mot Kalmar. Tidsmässigt gick det ju ännu snabbare nu och vi var sedan relativt snabbt uppe på sjukhuset i Oskarshamn. Vi hade under resan också hunnit fixa allt praktiskt hur vi skulle kunna komma igenom in till henne på intensiven där på kvällen.
Läkaren gjorde det jättebra. Lät oss landa in med en kaffe och berättade sedan noggrant läget för oss. Sedan fick vi gå in och träffa henne. Det kändes väldigt viktigt att vi hann dit och det var en varm känsla att ta avsked i. Vi satt väldigt länge hos henne, sedan somnade hon för kvällen och var inte längre kontaktbar. Nu på morgonen var hon sedan borta.
Det är många känslor att ta hand om. Började i alla fall med att ringa runt informera alla som borde veta och som jag visste varit viktiga för Elisabeth.
Vi kommer nu att bli kvar på Lilla Grönkulla för att ta tag i allt det praktiska som följer med och för att försöka landa i att hon är borta.
Litet tillägg. Det är ibland skönt att göra något för att bearbeta sorgen och för att få det gjort. Constanze och jag har redan varit borta och rensat ut lägenheten på Vetlandavägen. Vi tömde alla skafferier, kyl och frys för att säkra att ingenting blir dåligt. Vi röjde, rensade och kastade också en del som inte behöver ligga kvar i lägenheten. När vi åkte tog vi också med alla värdesaker som inte behöver vara där när det är tomt och satte på larmet.
Medan vi var där och plockade kom också katten Oskar förbi och kollade. Oskar är mammas ”lånekatt” som varit superviktig för henne de senaste månaderna. Han bor hos någon av grannarna egentligen men mamma har tagit hand om honom mer och mer. Han verkade tydligt fatta att Elisabeth var borta när han hade kollat en vända. Trots att han var försiktig hälsade han ändå mjukt på oss en stund innan han gick iväg.