Fick beskedet att Ove gått bort igår nu under dagen. Då var jag redan på gång med andra dagen av lite småjobb igen efter en lugn jul men kom av mig. Det tar lite tid att landa i tankarna och jag passade på att samla ihop lite julreflektioner jag redan hade påbörjat.
Julen och även den långa tiden innan med all julkommersen som drar igång redan i november, om inte tidigare, gör att man blir påmind om olika saker, både från sin egen historia och från samhället runt omkring. Lite som i Dickens klassiker ”A Christmas Carol”, som vi ju såg här på puben förra helgen, påminns man om ”Christmas Past”, ”Christmas Present” och funderar kanske också på ”Christmas Yet to Come”. Eftersom vi båda har ett stort samhällsengagemang och är väldigt medvetna om hur tufft andra har det vid jul brukar vi stötta extra över Stadsmissionen eller någon annan organisation nu vid jul.
Jag har också gett ett rejält extra bidrag till någon idrottsförening med bra ungdomsverksamhet, ett ”dolt stipendium” tänkt att hjälpa ledarna att kunna ”bjuda med” några ambitiösa barn och ungdomar så att de kan fortsätta i verksamheten trots att familjerna inte har råd med alla avgifte och alt som behövs . Min erfarenhet är att duktiga ungdomsledare har en enorm fingertoppskänslla för sådant här. Det är viktigt att ett sådant bidrag hanteras med omdöme, diskretion och ansvar så det inte märks och blir stigmatiserande i gruppen. Det måste hanteras ”orätttvist” och ”dolt”, men på rätt sätt för att kompensera där det verkligen behövs.
Att agera så med föreningens vanliga medel där ju transparens och rättvisa är viktigt. är nästan är omöjligt. Jag vet bara en förening som numera har en liten budget för det här till ledarnas förfogande. Däremot vet jag många föreningar där det här leder till att många ungdomar slutar och det finns också många fall där ledarna i hemlighet tar egna pengar till att stötta, ovanpå alla ideella timar de lägger ner i föreningarna.
Tipset, om man vill hjälpa är, utifrån min erfarenhet, är att lyssna på barnen, ledarna. och de andra föräldrarnanär man får chansen. Har de förtroende för dig vet de precis var noch med vad nöden är störst i gänget just nu. Det jag upplevt är att många runt omkring, både barn och vuxna, gärna stötta rsjälva lite snyggt där de kan. Det kan vara enkla saker som att man tar en extra skjuts till matchen när det är ”Pelles” mammas tur (för att man vet att hon inte har någon bil eller råd med den extra bensinen), skaffar nya skor till dottern för att lite snyggt skänka de ”gamla” skorna till någon i laget som inte har råd eller hittar på något annat sätt att stötta där det behövs. Idrotten gör en enorm insats på många områden. De flesta tänker vi inte ens på.
